Brev till Polykarpos

Eftersom jag har fått gott bevis på att ditt sinne är fäst i Gud som på en orubblig klippa, prisar jag högt att jag har ansetts värdig att se ditt oklanderliga ansikte, vilket jag alltid må få glädja mig åt i Gud.

Jag ber dig, genom den nåd som du är iklädd: skynda framåt i ditt lopp och förmana alla, så att de blir frälsta. Bevara din plats med all omsorg, både till kött och ande. Ha omsorg om enheten, för inget är bättre än den. Bär alla, såsom Herren bär dig. Stöd alla i kärlek, såsom du också gör.

Ge dig åt bön utan uppehåll. Be om mer förstånd än det du redan har. Var vaksam, med en ande som inte sover. Tala till var och en särskilt, såsom Gud ger dig förmåga. Bär allas svagheter som en fullkomlig idrottsman. Där mödan är stor, där är vinsten desto större.

Om du älskar de goda lärjungarna är ingen tack skyldig dig för det. Sök hellre att genom mildhet vinna de besvärligare. Varje sår läks inte med samma plåster. Lindra häftiga anfall med milda medel.

Var i allt vis som ormen och alltid oskyldig som duvan. Därför är du sammansatt av både kött och ande, så att du kan behandla det synliga som ligger framför dig; och be för det som inte syns, att det skall uppenbaras för dig, så att du inte saknar något utan överflödar i varje gåva.

Tiderna kräver dig, liksom lotsar behöver vindar och den stormdrabbade söker hamn, för att du skall nå Gud. Var nykter som en Guds idrottsman. Priset som ligger framför dig är odödlighet och evigt liv, vilket också du är övertygad om. I allt är min själ för din, och även mina bojor, som du har älskat.

Låt inte dem som tycks vara trovärdiga men lär främmande läror fylla dig med oro. Stå fast som ett städ som blir slaget. Det hör till en ädel idrottsman att bli sårad och ändå segra.

Framför allt bör vi uthärda allt för Guds skull, för att också han skall bära oss. Bli allt ivrigare än du är. Pröva tiderna noga. Sök honom som är över tiden, den tidlöse, den osynlige, som för vår skull blev synlig; den som inte kan beröras och inte kan lida, men som för vår skull blev berörbar och lidande; han som på alla sätt led för vår skull.

Låt inte änkorna försummas. Var, näst efter Herren, deras beskyddare och vän. Låt inget göras utan ditt samtycke, och gör inte heller du något utan Guds godkännande, såsom du inte heller gör. Var ståndaktig.

Låt era sammankomster hållas ofta. Sök upp alla vid namn. Förakta inte manliga eller kvinnliga slavar, men låt dem inte heller bli uppblåsta. Låt dem i stället underordna sig desto mer till Guds ära, så att de från Gud får en bättre frihet. Låt dem inte önska att bli frigivna på församlingens bekostnad, så att de inte blir slavar under sina egna begär.

Fly onda konster, men tala desto mer offentligt mot dem. Tala till mina systrar, att de älskar Herren och är nöjda med sina män både till kött och ande. Förmana på samma sätt mina bröder i Jesu Kristi namn att älska sina hustrur, såsom Herren älskar kyrkan.

Om någon kan förbli i renhet till Herrens kötts ära, låt honom förbli så utan att skryta. Om han skryter är han förlorad, och om han räknar sig större än biskopen är han förstörd.

Det anstår både män och kvinnor som gifter sig att ingå sin förening med biskopens godkännande, så att äktenskapet sker enligt Herren och inte efter begär. Låt allt ske till Guds ära.

Ge akt på biskopen, så att Gud också ger akt på er. Min själ vare för deras som underordnar sig biskopen, presbyteriet och diakonerna; må jag få min del med dem hos Gud.

Arbeta tillsammans med varandra; kämpa tillsammans; löp tillsammans; lid tillsammans; sov tillsammans och vakna tillsammans, som Guds förvaltare, följeslagare och tjänare.

Behaga honom under vilken ni strider och från vilken ni skall få er lön. Låt ingen av er befinnas vara en desertör. Låt ert dop bestå som era vapen, er tro som hjälm, er kärlek som spjut och ert tålamod som en full rustning. Låt era gärningar vara er anförtrodda skatt, så att ni får en värdig belöning för dem.

Var därför långmodiga mot varandra i mildhet, och Gud skall vara det mot er. Må jag alltid ha glädje av er.

Eftersom kyrkan i Antiochia i Syrien, enligt den underrättelse jag fått, har fred genom era böner, har också jag blivit mer uppmuntrad och vilar utan oro i Gud, om jag verkligen genom lidande får nå Gud, så att jag genom era böner kan befinnas vara en lärjunge.

Det är passande, Polykarpos, du som är så salig i Gud, att sammankalla ett högtidligt råd och välja en som ni älskar mycket och vet är verksam, en som kan kallas Guds budbärare. Ge honom äran att resa till Syrien, så att han där kan förhärliga er outtröttliga kärlek till Guds lov.

En kristen har inte makt över sig själv, utan skall alltid vara beredd till Guds tjänst. Detta verk är både Guds och ert när ni har fullbordat det. Jag litar på att ni genom nåden är beredda till varje gott verk som hör Gud till. Eftersom jag känner er kraftfulla kärlek till sanningen, har jag förmanat er med detta korta brev.

Eftersom jag inte har kunnat skriva till alla kyrkor, då jag plötsligt måste segla från Troas till Neapolis enligt befallningen, ber jag dig, som känner Guds avsikter, att skriva till de närliggande kyrkorna, så att de gör på samma sätt: de som kan sänder budbärare, och de andra skickar brev genom dem som du sänder. Så skall du bli ärad genom ett verk som skall bli ihågkommet för evigt, såsom du är värdig.

Jag hälsar alla vid namn, särskilt Epitropus hustru med hela hennes hus och barn. Jag hälsar Attalus, min älskade. Jag hälsar den som skall anses värdig att resa till Syrien. Nåden skall alltid vara med honom och med Polykarpos som sänder honom.

Jag ber att ni alltid må må väl i vår Gud Jesus Kristus, i vilken ni må förbli i Guds enhet och beskydd. Jag hälsar Alce, ett namn kärt för mig. Farväl i Herren.